Förr i tiden ansågs lägre stående folk att inte ha förståndsgåvor som den högre, det vill säga adeln. Eftersom de var den senare som menade detta kunde det bli svårt att övertyga om motsatsen. Att kunna läsa och skriva var helt inte något som dessa bönder, fiskare och annat ”löst” folk behövde.
Av den anledningen var det långt in på 1800-talet som motståndet till anläggande av folkbibliotek fanns kvar. I en förordning av 1842 slutligen, föreskrevs skyldighet för prästerskapet att uppmuntra till inrättande av bibliotek i socknarna ”för underhållande av de i skolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjandet av en sann kristelig bildning”.
Folkbiblioteket
Inte många år senare fanns över tusen bibliotek i landet. Dock hade det redan år 1800, som kan beläggas i bevarad skrift, ett bibliotek av det som senare kallades folkbibliotek, anordnats i Småland, närmare bestämt i Lekeryds socken. Det dröjde dock fram till 1929 innan bestämmelse om startande av större bibliotek infördes. Året efter inrättades centralbibliotek, det som idag kallas Stadsbibliotek, i Malmö och Karlstad samt året därefter Eskilstuna och Luleå. Dock hade redan 1926, Linköping ett sådant som kunde liknas vid stadsbibliotek med dess stifts- och landsbibliotek.